måndag 21 september 2009

Peace Love And Understanding




"Peace one day" ska ju egentligen handla om fred och alla dess tecken, vapenvila i dom förstörda länderna och så vidare. Dock har jag aldrig trott på mänskligheten och vi kommer aldrig att förändras. Jag låter säkert som en sur  hagga men det är min åsikt.

Enda sen jag var liten har människor kommit in i mitt liv, ödelagt och sen försvunnit för att sen repetera. Tack vare det har jag väldigt svårt att lita på människor, hur skulle jag då kunna lita på 6 miljarder människor?

Visst, alla i hela världen kan bilda ett enormt fredstecken genom att hålla varandras händer, men förändrar det vårat sätt att tänka? Vad händer när vi släpper varandras händer? Bara för att någon högt uppsatt människa berättar att "idag ska vi hålla varandras händer och älska varandra" betyder inte det att våra sinnen tänker så. Vi gör det här för att vi blir tillsagda, inte för att vi vill.

Varje gång en person eller ett land bildar krig mot någon annan eller något annat land bildar man också krig emot sig själv och sitt eget land. Jag tror inte att hela Tyskland ville starta ett andre världskrig, jag tror inte att hela USA ville starta krig emot Irak, det är alltid någon som styr över alla andra, i dessa fall Hitler och förre presidenten George Bush.

Jag tror att varenda människa som har förlorat någon eller något i ett krig (i våld) sitter och skrattar åt den här dagen. Dom kan nog inte se en dag i fred. Jag har inte förlorat någon varken i krig eller i våld men jag förstår varför dom skrattar.

För att avrunda: För mig är den här dagen vilken dag som helst. När jag kommer hem och sätter på TV:n kommer Nyheterna att vara likadana som gårdagen. Massmord, stenkastningar. Usual stuff.


PEACE...