Det finns en dokumentärfilmare som heter Jeremy Gilley. När han var barn såg han massor med våld, det mesta rapporter på TV var om kirg och han blev förvirrad och arg över hela kriget.
I juli 1998 bestämde han sig för att göra en film om fred. Men då upptäckte han att det fanns inte någon fredsdag. Och då blev hans största mål att få en årlig fredsdag på almanackan. Om han skulle misslyckas så skulle det visa att man kunde inte stoppa kriget. Han kunde nästa inte föreställa sig vad som skulle hända om han lyckades.
Jeremy reste runt och pratade men människor. Både med högt uppsatta inom FN, som Kofi Annan och Mary Robison. Kofi Annan sade att det skulle vara bra att stoppa kriget en stund så att krigare kunde se med egna ögon och förstå vad de hade gjort mot sitt eget folk och miljön. Jeremy pratade också med människor som arbetar för att göra världen bättre, t. ex. att se till att fattiga människor får mat. Men han pratade också med vanliga människor, många ungdomar.
Jeremy fick väldigt starkt stöd för sitt förslag om fredsdag. Och han fick hopp genom att många, speciellt ungdomar var så engagerade för att förändra världen för nästa generation.
